Vissa vet knappt hur man tar sig stark ur saker. Vissa bara ger upp.. Jag vill berätta en sak i det här inlägget som inte ni faktiskt vet! Och jag har haft det hemligt men jag orkar inte det längre. Just take me for who iam. Okej vi kör.
Förra januari ville jag byta skola. Hade aldrig gillat min egen och vi skulle dessutom flytta. Just då bodde vi i lägenhet som jag inte alls trivdes i efter att ha bott i villa. Jag får plats på en ny skola och första dagen var jätte bra! Andra dagen funkade men tredje dagen vet jag än idag nästan inte vad som hände. Allt blev dåligt ALLT! Alla var jätte snälla men på något sätt i ny grupp har jag svårt att ta plats och synas. Har aldrig varit tjejen som vill prata högst eller stå i centrum men här syntes jag verkligen inte. Jag var liksom bara tyst. När jag blev så tyst var det ju självklart som att dom inte märkte mig riktigt.. Sedan var ju inte eleverna i den här skolan alls likadana som min gamla. Utseende var det viktigaste och förlåt men alla var riktigt bitchiga i den här skolan. Jag trivdes inte alls och allt bara rasade ner för mig. Efter så höga förväntningar. Blev jätte ledsen, var hemma nån vecka och grät mig till sömns på kvällarna. Och att vi bodde i den gär lägenheten gjorde ju verkligen inget bättre!
Sen kom skolan på lösningen att jag fick gå själv ett tag. Skola in mig i min takt. Satte själv i ett rum och jobbade. Satte själv i rum i 5 timmar varje dag i 2 1/2 månad. Ja ni hör ju själva det mår man ju inte bra av. Ibland kom mina kompisar från klassen och vi gick på rast eller till matsalen. Folk kollade konstigt, gav ut sig spydiga kommentarer och var allmänt elaka! Stod och skrek saker på skolgården. Och inget av det gjorde nånting bättre.
Jag var fortfarande lika ledsen men kunde hålla inom det just då. Alla i min familj påverkades och jag orkade inte med att dom även ska bli ledsna så det gick att hålla mig inne det. Olivia kom och det tändes en ny gnista oss mig. Olivia var verkligen någon som behövdes just då!
Sommarlovet kom och jag märkte att jag tappat all min kontakt med mina kompisar genom den våren. Hade kanske 2 kvar.. Efter sommar lovet skulle vi testa i klassen igen men jag trivdes verkligen inte och jag var inte "wilma wilma" där. Blev jobbigt igen ett tag men senare fick vi ta det som fanns över och det var att gå i del klass. Först tyckte jag att jag inte alls passade in och det kanske jag inte gör idag heller. Men jag mår bra av den!
Jag tappade helt bort mig själv i den här perioden och allt blev bara djupare och djupare. MEN jag var stark och tog mig igenom det. Även om jag tappat kontakten med alla kompisar nu så går jag iallafall i en klass. Jag kämpade även fast jag gärna skulle gett upp. Finns mycket jag skulle ändra på nu men att gå ut med den här saken kommer säkert förändra oss vissa och inte vissa alls.. Jag är iallafall samma wilma som den där första januari när jag bytte skola. Fick en djuuuup svacka men tog mig upp och det är jag mig själv stolt över! Bara några pusselbitar kvar så mår jag på topp igen.
Jag har inte sagt det här till någon utom min familj och släkt. Rädd för att folk inte ska kunna ta mig på samma sätt som förut! Men skiter i det just nu. Tog jag igenom mig det ska jag fasen kunna berätta hur det är idag också. Det gick skit att byta skola för mig helt enkelt. Men kompisar är något man får räkna med försvinner ur sånt här.Som sagt. ------>Samma person, samma wilma. <------
Och utan mamma, pappa, Ida, Daniel, Malin, Olivia och farmor skulle jag aldrig fått samma styrka som ni gett mig. Det visar bara att ni är sånna varje person behöver i sitt liv. JAG ÄLSKR ER!

Nu har mamma precis skjutsat mig till tandläkaren och har varit och spänt tandställnigen. Tar jätte kort tid men gjorde ont :/ Sen hämtade Daniel och Olivia mig till skolan. Så fick man en Olivia dos för dagen check! ;)
Nu blir det lektion så skriver senare. Ha det gött tjarrå! <3